Another New Moon kapitel 4
Another New Moon kapitel 4
Jag och Jacob var tillsammans, precis vad jag önskade mig. Kunde det bli bättre ? Ja. Jag kunde fortfarande känna av skuldkänslorna kring hjärtat. Edward. Jag kunde inte släppa tanken på honom, jag kunde inte precis säga att jag hatade honom. Ju mer jag älskade Jacob, desto mer gjorde det ont i hjärtat. Edward dova morr kring mina öron fick mig att kvävas som om jag inte hade några lungor över. De mardrömmar som jag en gång drömt, kom tillbaka. Nätterna blev allt för långa och jag skrek och kved i sömnen efter Edward. Jag ville glömma bort honom och lämna honom i det förflutna, men .. jag älskade honom på tok för mycket. Och jag ville inte berätta det för Jacob, men han skulle nog komma på det någon dag framöver.
Dagen började som det vanliga. Charlie var på polisstationen och jag ville ringa återigen ringa Jacob. Han skulle nog få mig på bättre humör. Så jag grep tag i telefonen och slog numret till Jake. Tre signaler senare och det kom ett svar. Jacob.
"Hej, Bella..", mumlade Jake i telefonen. Han lät trött och hängig. Antagligen hade han inte sovit på länge eller så hade "La Push-gänget" rykt ihop sig och börjat bråka.
"Jake.." Min röst lät alldeless för orolig för att höras. Rösten var inte mer som en viskning eller en bris. "Vad har hänt ?"
Lång tystnad. Vad var det som egentligen hade hänt ? Det verkade inte vara någonting om Sam, alfahanen, då skulle Jake sagt något till mig lite tidigare av tystnaden. Tystnaden var ovanligt lång och man kunde höra Jacob morra.
"Jacob! Säg vad som har hänt!", väste jag och började sakta andas häftigt. Oroheten steg över min kropp och tårarna var så nära att trilla ner. Jacob andades ut i luren och jag kunde nästan se hans ansikte framför mig. Ihopknipna ögon och ömtåligt ansiktsuttryck. Men Jacob sa ingenting och det frustrerade mig verkligen. När jag inte hörde något mer från luren, inte ens andetag, så visste jag att han hade lagt på. Jag klickade av telefonen och bestämde mig över att åka till honom. Det kanske var bättre att tala om det ansikte för ansikte. Men det lät så allvarligt. Att något allvarligt hade skett. Det kunde inte vara någonting om hans vänner i La Push, och han var inte trött. När Jacob morrade i luren blev jag överraskad. Något väldigt allvarligt hade hänt, som om det kom som en överraskning för honom.
Jag klev ur min pickup och gick mot Blacks hus. Jag knackade försiktigt på dörren och jag försökte klura ut vad problemet var. Jag hade aldrig hört Jacob vara så deprimerad (om man inte räknade med gårdagen och dagen innan dess). Problemet borde inte vara mitt fel, verkade det som. Det rycktes till på dörrhandtaget. Dörren öppnades och det visade sig vara Jacob som öppnade. Han såg inte alls likadan ut. Det var något med hans ögon - de såg så ilskna ut. Hans käkar och muskler var spända och jag började känna obehag. Något otroligt allvarligt hade hänt honom - det hade jag inte missat.
"Jacob..", viskade jag och tårarna steg ur ögonen på mig. Jag hatade att se honom så här. Jag var så van vid att se honom vara sprudlande glad. Det var inte kul på något sätt att se honom på det här viset, det var så hjärtskärande. Jacob släppte in mig och jag hängde av mig snabbt innan Jacob tog min hand i sin och förde oss mot vardagsrummet. Vi slog ned oss på soffan och jag kunde inte slita blicken från Jacob. Han släppte min hand och sänkte sin blick mot golvet. Jag torkade mina tårar och smekte sedan på hans kind. För att vara tröstande, men det verkade inte hjälpa någonting. Uttrycket i hans ansikte var fortfarande lika stelt och hårt som sten.
"Dom är tillbaka.", morrade han. Jag rynkade på pannan och blev sakta förvirrad.
"Vilka då ?", kraxade jag. Jacob mötte min blick på ett blängande vis. Det fanns ilska i hans ögon, som om han vore arg på mig.
"Cullens", spottade han fram och spände återigen sina käkar. Jag gapade och kände att jag inte kunde andas. Varför kom de tillbaka ? Efter dessa två år, och de kommer tillbaka. Tidigare behövde jag dem mer än någonsin, men de hade lättat lite efter månaderna. Kom de alldeless just på att jag behövde dem ? Jag visste inte vad jag skulle tänka längre. Mina lungor var försvunna från min kropp, så jag kunde inte andas längre. Edward var här i Forks. Hålet i bröstet slog ännu ett slag och jag höll min arm över, för att dämpa slaget.
"Hur vet du det ?", viskade jag.
Jacob suckade och blängde återigen på mig.
"Vi mötte dem utanför Forks, eftersom att Alice har förutspått att någon vampyr är ute efter dig. Victoria. Så vi kom överens om att Cullens och vi skulle skydda dig.", mumlade han och reste sig upp från soffan. Han gick mot det närmaste fönstret och lade armarna besviket i kors. Victoria. Hon var partner till James, som Edward dödade. Och nu ville hon ha revenge. Hon ville döda mig. Jag ryste till och tårarna föll ner från mina kinder.
"Är.. Edward.. här i Forks ?", stammade jag och försökte andas. Jacob nickade förtvivlat och jag var på väg ut ur huset. Jag ville träffa honom. Jag ville inte såra Jacobs känslor, men jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Edward var i Forks, det var bara han som kunde täppa igen hålet i bröstet på mig. Jag klev in i min pickup och jag kunde genast se Jacob springa fram till mig. Han öppnade dörren och klev in.
"Bella, vad ska du göra ?", frågade han och grep tag i min handled. Jag svalde och såg på Jacob, som var min nya älskare, men jag insåg att jag inte älskade honom lika mycket som jag älskade Edward.
"Jag ska till Cullens. Jag måste träffa Edward.", sa jag. Jacob morrade dovt och hans muskler spändes. Händerna skakade på honom och jag lyfte handen för att hålla om hans kind. "Lugn, Jacob."
Han skakade inte längre. Hans knutna nävar fick honom att kontrollera sig, men han var fortfarande inte okej. Han verkade väldigt sårad.
"Bella, jag kan inte lugna ner mig. Du sa att du inte älskade Edward längre och sa att du älskade mig - men nu är det tvärtom. Vad är det frågan om !?"
Tårarna föll nonstop ner för kinderna och jag kände mig så idiotisk. Han hade rätt om att jag älskade honom, men det var inte tvärtom. Jag kände att.. nu när Cullens var tillbaka så kunde man börja om där man slutade. Alltså - Jag och Edward tillsammans. Jag var kär i Jacob - och det insåg jag den tiden då jag umgicks med honom. Jag räknade med honom och han räknade med mig. Men kärleken till Edward var mycket större än min till Jacob. Jag snyftade svagt och förde Jakes ansikte närmare mitt så att jag kunde möta hans perfekta och varma läppar. Jag kysste hans läppar mer intensivt än vad jag tänkte mig för, som om det här var sista gången vi sågs. Tårarna gled samtidigt ner för kinderna och ibland snyftade jag häftigt och grät. Med Jacobs hand om min midja kunde jag känna tröst. Jag grep tag i Jacobs hår och höll honom närmare mig och han gjorde inget motstånd. Förrän våra kyssar förblev korta och långsamma. Jag smekte hans kind och Jacob såg på mig med glimtande tårar i blicken.
"Jacob, jag älskar dig. Men jag behöver honom och det vet du..", viskade jag och satte i nyckeln.
"Bella, kom tillbaka.." Hans röst lät död. Vilket fick mig att kvävas av skuldkänslor.
"Jag kommer tillbaka någongång. Men.. inte idag. Inte imorgon. Men jag lovar att jag kommer till dig.", lovade jag honom och rösten brast sig itu. Jacob såg ner i knäet innan han lämnade pickupen utan ett ord. Klumpen som hade samlat sig i halsen kunde jag inte svälja. Jag hade gjort slut med Jacob.
Jag startade bilen och körde iväg. Till Cullens. Till mitt hem.
