Another New Moon kapitel 4

Jag och Jacob var tillsammans, precis vad jag önskade mig. Kunde det bli bättre ? Ja. Jag kunde fortfarande känna av skuldkänslorna kring hjärtat. Edward. Jag kunde inte släppa tanken på honom, jag kunde inte precis säga att jag hatade honom. Ju mer jag älskade Jacob, desto mer gjorde det ont i hjärtat. Edward dova morr kring mina öron fick mig att kvävas som om jag inte hade några lungor över. De mardrömmar som jag en gång drömt, kom tillbaka. Nätterna blev allt för långa och jag skrek och kved i sömnen efter Edward. Jag ville glömma bort honom och lämna honom i det förflutna, men .. jag älskade honom på tok för mycket. Och jag ville inte berätta det för Jacob, men han skulle nog komma på det någon dag framöver.

Dagen började som det vanliga. Charlie var på polisstationen och jag ville ringa återigen ringa Jacob. Han skulle nog få mig på bättre humör. Så jag grep tag i telefonen och slog numret till Jake. Tre signaler senare och det kom ett svar. Jacob.
"Hej, Bella..", mumlade Jake i telefonen. Han lät trött och hängig. Antagligen hade han inte sovit på länge eller så hade "La Push-gänget" rykt ihop sig och börjat bråka.
"Jake.." Min röst lät alldeless för orolig för att höras. Rösten var inte mer som en viskning eller en bris. "Vad har hänt ?"
Lång tystnad. Vad var det som egentligen hade hänt ? Det verkade inte vara någonting om Sam, alfahanen, då skulle Jake sagt något till mig lite tidigare av tystnaden. Tystnaden var ovanligt lång och man kunde höra Jacob morra.
"Jacob! Säg vad som har hänt!", väste jag och började sakta andas häftigt. Oroheten steg över min kropp och tårarna var så nära att trilla ner. Jacob andades ut i luren och jag kunde nästan se hans ansikte framför mig. Ihopknipna ögon och ömtåligt ansiktsuttryck. Men Jacob sa ingenting och det frustrerade mig verkligen. När jag inte hörde något mer från luren, inte ens andetag, så visste jag att han hade lagt på. Jag klickade av telefonen och bestämde mig över att åka till honom. Det kanske var bättre att tala om det ansikte för ansikte. Men det lät så allvarligt. Att något allvarligt hade skett. Det kunde inte vara någonting om hans vänner i La Push, och han var inte trött. När Jacob morrade i luren blev jag överraskad. Något väldigt allvarligt hade hänt, som om det kom som en överraskning för honom.

Jag klev ur min pickup och gick mot Blacks hus. Jag knackade försiktigt på dörren och jag försökte klura ut vad problemet var. Jag hade aldrig hört Jacob vara så deprimerad (om man inte räknade med gårdagen och dagen innan dess). Problemet borde inte vara mitt fel, verkade det som. Det rycktes till på dörrhandtaget. Dörren öppnades och det visade sig vara Jacob som öppnade. Han såg inte alls likadan ut. Det var något med hans ögon - de såg så ilskna ut. Hans käkar och muskler var spända och jag började känna obehag. Något otroligt allvarligt hade hänt honom - det hade jag inte missat.
"Jacob..", viskade jag och tårarna steg ur ögonen på mig. Jag hatade att se honom så här. Jag var så van vid att se honom vara sprudlande glad. Det var inte kul på något sätt att se honom på det här viset, det var så hjärtskärande. Jacob släppte in mig och jag hängde av mig snabbt innan Jacob tog min hand i sin och förde oss mot vardagsrummet. Vi slog ned oss på soffan och jag kunde inte slita blicken från Jacob. Han släppte min hand och sänkte sin blick mot golvet. Jag torkade mina tårar och smekte sedan på hans kind. För att vara tröstande, men det verkade inte hjälpa någonting. Uttrycket i hans ansikte var fortfarande lika stelt och hårt som sten.
"Dom är tillbaka.", morrade han. Jag rynkade på pannan och blev sakta förvirrad.
"Vilka då ?", kraxade jag. Jacob mötte min blick på ett blängande vis. Det fanns ilska i hans ögon, som om han vore arg på mig.
"Cullens", spottade han fram och spände återigen sina käkar. Jag gapade och kände att jag inte kunde andas. Varför kom de tillbaka ? Efter dessa två år, och de kommer tillbaka. Tidigare behövde jag dem mer än någonsin, men de hade lättat lite efter månaderna. Kom de alldeless just på att jag behövde dem ? Jag visste inte vad jag skulle tänka längre. Mina lungor var försvunna från min kropp, så jag kunde inte andas längre. Edward var här i Forks. Hålet i bröstet slog ännu ett slag och jag höll min arm över, för att dämpa slaget.
"Hur vet du det ?", viskade jag.
Jacob suckade och blängde återigen på mig.
"Vi mötte dem utanför Forks, eftersom att Alice har förutspått att någon vampyr är ute efter dig. Victoria. Så vi kom överens om att Cullens och vi skulle skydda dig.", mumlade han och reste sig upp från soffan. Han gick mot det närmaste fönstret och lade armarna besviket i kors. Victoria. Hon var partner till James, som Edward dödade. Och nu ville hon ha revenge. Hon ville döda mig. Jag ryste till och tårarna föll ner från mina kinder.
"Är.. Edward.. här i Forks ?", stammade jag och försökte andas. Jacob nickade förtvivlat och jag var på väg ut ur huset. Jag ville träffa honom. Jag ville inte såra Jacobs känslor, men jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Edward var i Forks, det var bara han som kunde täppa igen hålet i bröstet på mig. Jag klev in i min pickup och jag kunde genast se Jacob springa fram till mig. Han öppnade dörren och klev in.
"Bella, vad ska du göra ?", frågade han och grep tag i min handled. Jag svalde och såg på Jacob, som var min nya älskare, men jag insåg att jag inte älskade honom lika mycket som jag älskade Edward.
"Jag ska till Cullens. Jag måste träffa Edward.", sa jag. Jacob morrade dovt och hans muskler spändes. Händerna skakade på honom och jag lyfte handen för att hålla om hans kind. "Lugn, Jacob."
Han skakade inte längre. Hans knutna nävar fick honom att kontrollera sig, men han var fortfarande inte okej. Han verkade väldigt sårad.
"Bella, jag kan inte lugna ner mig. Du sa att du inte älskade Edward längre och sa att du älskade mig - men nu är det tvärtom. Vad är det frågan om !?"
Tårarna föll nonstop ner för kinderna och jag kände mig så idiotisk. Han hade rätt om att jag älskade honom, men det var inte tvärtom. Jag kände att.. nu när Cullens var tillbaka så kunde man börja om där man slutade. Alltså - Jag och Edward tillsammans. Jag var kär i Jacob - och det insåg jag den tiden då jag umgicks med honom. Jag räknade med honom och han räknade med mig. Men kärleken till Edward var mycket större än min till Jacob. Jag snyftade svagt och förde Jakes ansikte närmare mitt så att jag kunde möta hans perfekta och varma läppar. Jag kysste hans läppar mer intensivt än vad jag tänkte mig för, som om det här var sista gången vi sågs. Tårarna gled samtidigt ner för kinderna och ibland snyftade jag häftigt och grät. Med Jacobs hand om min midja kunde jag känna tröst. Jag grep tag i Jacobs hår och höll honom närmare mig och han gjorde inget motstånd. Förrän våra kyssar förblev korta och långsamma. Jag smekte hans kind och Jacob såg på mig med glimtande tårar i blicken.
"Jacob, jag älskar dig. Men jag behöver honom och det vet du..", viskade jag och satte i nyckeln.
"Bella, kom tillbaka.." Hans röst lät död. Vilket fick mig att kvävas av skuldkänslor.
"Jag kommer tillbaka någongång. Men.. inte idag. Inte imorgon. Men jag lovar att jag kommer till dig.", lovade jag honom och rösten brast sig itu. Jacob såg ner i knäet innan han lämnade pickupen utan ett ord. Klumpen som hade samlat sig i halsen kunde jag inte svälja. Jag hade gjort slut med Jacob.

Jag startade bilen och körde iväg. Till Cullens. Till mitt hem.

Another New Moon kapitel 3

Dag passerade efter dag, men Jacob ringde mig aldrig. Saknaden började stiga över och jag började bli orolig och förtvivlad. Jag skulle inte ha tänkt på Edward - han är bara ett minne blott, så varför tänkte jag ens på honom ? Jag älskade Jacob, mer än vad jag egentligen borde gjort, men varför tvivlade han på att jag älskade honom eller ej. Tja, jag förstod honom. Det var bara jag som kunde höra Edward i mina tankar, och alla dessa ord var menade för Edward. Alltså var allting mitt fel - och jag ville mer än gärna be Jacob ännu en gång om förlåtelse. De dagar jag ringde Jacob var de dagar Billy Black, Jacobs far, som svarade i telefonen och kom alltid på en ursäkt om Jacob. Jag kände mig desperat. Jag ville träffa Jacob nu och inte dagen efter, men han verkade inte vilja träffa mig.

"Pappa, skulle du kunna tänka dig att bjuda hit Billy och Jacob på eftermiddagen ?", frågade jag och satte mig brevid honom på soffan i vardagsrummet. Charlie såg på nyheterna och var insatt i programmet. Jag såg på det med avsmak. Kvinnan bakom teverutan pratade om politik, något jag inte visste mycket om, något jag inte föredrog heller. Jag tyckte inte om nyheterna alls.
"Du måste börja se på nyheter, Bella. Du är snart vuxen.", mumlade Charlie utan att släppa blicken från teven. Jag suckade. Vuxen. Det jobbigaste ordet jag visste om. Jag var vuxen, Jake tonåring, Edward.. tonåring. Jag skulle aldrig bli jämngammal som dem, bara äldre. Jag svalde och såg på Charlie.
"Pappa, kan du det ? Bjud hit Billy och Jacob på eftermiddagen.", vädjade jag honom. Charlie ryckte på axlarna som svar och jag suckade återigen. Det var nog ingen match på teven idag, annars skulle Charlie säkert vilja. Han jobbade nog. Han var ju polismästare Swan.
"Okej då..", muttrade jag för mig själv och stegade iväg och tog på mig mina kängor och jackan. Charlie blickade nyfiket från soffan mot mig.
"Ska du till Jacob ?", frågade han mig. Utan svar gick jag ut och satte mig i pickupen. Jag skulle åka till Jake och fråga vad som har hänt. Varför han inte hade ringt mig, och be om förlåtelse. Jag hoppades på att inte Billy skulle öppna, då skulle han nog dra en väldigt dålig ursäkt.

Jag kunde se Jacob och hans vänner sitta vid en lägereld utanför Blacks hus. Trots att det inte var skymning. Jag suckade av lättnad - han var åtminstonde i form. Han mådde bättre, trodde jag. Jag svängde in och parkerade bilen. Jacob, Quil och Embry gick fram till mig. Alla tre såg lika stora ut, fast i olika ålder. Kunde det vara möjligt ? Jag klev ur pickupen och mötte Jake. Han såg bekymrad åt för gårdagen, han hade alltså inte kommit över det. Quil log, som han alltid hade gjort varje gång jag kom förbi. Embry log men såg ganska blyg ut.
"Du kunde ha ringt..", blängde Jacob och lade armarna i kors. Jag blängde tillbaka och drog på munnen.
"Jake, vi måste prata. Ensamma.", viskade jag. Killarna såg på varandra, som om de skulle dra ett beslut ifall Jake skulle få följa med mig eller inte. Sedan lämnade Quil och Embry oss ensamma. Jacob såg på mig och jag höll på att knäckas. Jag kunde se vad jag hade gjort honom till. Från sprudlande glad till detta, av en hemskt anledning. Jag tog Jacob om armbågen för att få med honom på en promenad och han gjorde återigen inget motstånd. Det var tyst en lång stund och Jacob såg inte ens på mig. Jag hade sagt att jag älskade honom, räckte inte det ?
"För två år sedan, då Edward och Cullens lämnade mig, var jag den olyckligaste på jorden. Jag var förvirrad, ledsen, sårad.. jag var ensam.", började jag och jag såg hur Jake lyssnade på mig. Vilket han var väldigt bra på. "Mina klasskamrater undvek mig, men när jag försökte återuppta kontakten med dem, gick det bra under en kort tid. Men jag kände mig fortfarande ensam, därför ville jag träffa dig. Du är den som inte strör salt på mina sår. Jag kände mig inte längre ensam, då jag var med dig.", fortsatte jag och rösten brast sig. Jacob skrattade lågt och fortsatte lyssna. Han ville antagligen höra mer.
"Minns du när vi åkte motorcyklar tillsammans första gången ?", frågade jag. Jacob nickade och log svagt till mig.
"Ja, det gör jag.", svarade han mig. Hans röst lät inte lika död längre, vilket fick mig att må bättre inombords.
"Jag tappade kontrollen eftersom att jag kunde se och höra Edward. Han gav mig ett löfte att inte göra någonting dumt. Varje gång jag får adrenalin dyker han upp. Och det har han gjort sedan han lämnade mig."
Jacob tog min hand i sin och han lyssnade fortfarande. Tja, det fanns en hel del att berätta.
"Vad var det som hände igår ?", frågade han.
"Jag såg honom igen. Han verkade veta att jag skulle åka på motorcyklarna. Han sa till mig att jag skulle åka tillbaka till Forks igen. Men jag ville inte, det var därför jag började prata. När jag hör hans röst känns det som om han står alldeless brevid en, så det kändes verkligen som om jag pratade med honom." Jag ryste till och stannade upp. Jag började sakta gråta. Jacob tog mig intill sig och jag andades in hans ljuva doft. Han smekte tröstande på min rygg.
"Så.. du älskar inte honom längre ?", gissade han och strök bort de tårar som föll ner för kinderna. Jag skakade på huvudet och lutade mig mot hans axel. Jag kände mig som en liten flicka i hans famn. Han var flera gånger så större än mig, och flera gånger så varmare. Han var min sol, som jag kallade honom förut. Det var tyst, man kunde endast höra fåglarnas kvitter och trädens brus. Regnet smattrades på oss, men jag frös inte. Jacob - som hade bara på sig en t-tröja på överkroppen, höll mig varm.
"Jag älskar dig, Jacob.", viskade jag och mötte hans blick. Jacob log och bet sig nervöst i läppen.
"Jag älskar dig också.."
Sedan lutade jag mig framåt och kysste hans oemotståndliga läppar.

Handling: Jag har ungefär samma handling som New Moon men har twistat det litegrann. Edward kommer inte tillbaka och två år har gått. Bella fortsätter att umgås med Jacob som läker hålet i hennes bröst allt mer varje gång hon umgås med honom. Tiden går och Jacob blir ännu mera förälskad i Bella, och Bella får känslor för sin bästavän. Men bakom denna förälskelse är Bella i fara. Victoria, James f.d partner är ute efter henne och vill mest av allt döda henne. Jacobs klan gör allt för att hålla Bella i säkerhet, men även en annan..


Another New Moon kapitel 2

Jag parkerade min pickup alldeless utanför Jacobs hus. Jag smällde igen bildörren och småsprang fram till garaget, där jag kunde höra ljud från verktyg så jag antog att det var Jacob. Jag kikade in och log för mig själv. Hjärtat slog ett extra slag och pirret i magen, som jag kände förra gången jag träffade honom, väcktes till liv igen. Jag gick in i garaget och såg Jacob laga en motorcykel. Det var inte min, eftersom att för några månader sedan hjälpte han mig att laga de två motorcyklarna jag lyckades ta mig till honom. Jag stod brevid honom, fortfarande märkte han inte av mig. Jacob såg djupt koncentrerad ut. Jag undrade ifall denna motorcykel skulle bli klar redan i dag ?. Han skruvade åt den sista skruven innan han reste sig upp och log svagt till mig. Jag ryste av välbehag innan han kramade om mig. Denna gång inte alls lika hårt. Då jag alltid har flämtat "Kan inte andas", det behövdes inte denna gång. Jag kände att Jacob hade blivit större, mycket större. Killen kunde inte sluta växa! Hans muskler var så stora, att jag trodde att han hade testat sig på anaboala steorieder. Hans hud var så varm som hög feber, men det var en varulvsgrej hade han sagt till mig.

"Så.. skulle vi ta en tur med motorcyklarna ?", frågade jag honom och vände blicken mot cyklarna som stod vid hörnet av garaget. De såg likadana som sist jag såg dem, fast lite glansigare. Antagligen hade Jacob tvättat dem.
Jacob såg hoppfullt på mig och stegade iväg mot cyklarna med mig tätt efter hälarna. "Är du säker på att du vill ?", frågade han mig och grep tag i ena motorcykelns styre för att rulla ut den. Jag nickade och grep tag i den andra och följde efter Jacob.
"Varför skulle jag inte vara det ?", sa jag med en entusiasm och fällde ner stödet när jag närmade mig min pickup. Att Jacob kunde lyfta upp dessa fordon! De var hur tunga som helst, men det verkade inte hindra Jacob. Jag fortsatte granska honom fascinerat innan jag satte mig vid passagerarsätet. Jag var så van vid att Jacob oftast körde min pickup, att passagerarsätet borde kallas "Bellas plats" varje gång jag var med Jacob.

Vi skämtade medan vi åkte bort från La Push. Det var mycket skratt och leenden på vägen dit. Vi åkte till det gamla vanliga stället där vi oftast åkte på våra motorcyklar. Det området jag åkte motorcykel för första gången och kunde se och höra Edward. Så lyckades jag tappa kontrollen över cykeln och föll ner. Jag hoppades på att slippa se och höra honom denna gång. Det hoppades jag på varje gång, men ändå kunde jag höra honom lika tydligt som om han stod alldeless brevid mig. Jag slöt ögonen och vred huvudet mot vindrutan. Jag kunde långsamt höra Edwards dova morr som sa "Tvinga honom att vända om.." Jag svalde och ignorerade det. "Gör det..", befallde den sammetslena rösten, men jag nekade.
"Nej", viskade jag. Jacob vred på huvudet och såg på mig.
"Vad är det, Bella ?", frågade han och blickade emot vindrutan igen. Jag kände mig koncentrerad på Edwards ord. Han fortsatte vädja. Vädja mig att inte åka på adrenalin cyklarna. Tårar steg i ögonen på mig och jag kunde inte kontrollera mig själv längre, så jag lät dem falla ner.
"Jag älskar inte dig längre..", viskade jag. Jacob rynkade på pannan. Jag gissade på att jag sa det lika högt som Edward hade talat till mig.
"Vad pratar du om, Bella ? Vem älskar inte du ?" Precis samma fråga ställde Edward inom mig. Jag höll en hand över mitt bröst och fler tårar föll ner för kinderna.
"Dig..", svarade jag Edward. Hans dova morr fick mig att rysa till om ryggraden. Bilen stannades på sidan av vägen. Jag öppnade ögonen och såg att Jacobs blick blev fäst vid min. Han såg chockerad ut och sa inte ett ord. Han såg besviken ut. Vad hade hänt ? Lång tystnad.
"Älskar du inte mig ?", viskade Jacob och rösten brast sig. Jag stelnade till. Sa jag det högt ? Hörde han vad jag sa ? Jag blev mållös, förvirrad och chockerad på alla möjliga sätt. Jag flyttade mig närmre Jacob, men han flyttade sig mer åt sidan. "Svara bara på min fråga..", muttrade han och fäste blicken mot vindrutan. Jag svalde och torkade de tårar som hade fallit ner. "Det är klart att jag älskar dig. Jag menar, jag älskar dig som en bror men.."
"Men du sa att du inte älskade mig.", avbröt han. "Jag fattar. Jag är bara någon för dig. Efter allting jag har gjort för dig, Bella! Det var jag som ställde upp dig på fötter igen för två år sedan, och det uppskattas inte.", fortsatte han och suckade efteråt. Snabbt och smidigt klev han ur bilen och smällde igen dörren. Han stod utanför med sin muskulösa ryggtavla mot mig. När han tog ett steg framåt gick jag försiktigt ut. Jag försökte andas som vanligt då jag gick fram till honom.
"Jacob, jag är ledsen.", började jag och tog hans hand i min. Han gjorde inget motstånd, istället såg han in i mina ögon och jag såg att han var uppmärksam. "Jag önskar att jag kunde förklara men det kan jag inte. Det är för svårt för mig att förklara.", fortsatte jag och tog ett steg närmare honom. ".. Men jag kan bevisa att jag älskar dig"
Jacob rynkade förtvivlat på pannan. "Hur ?". Jag lade en hand över hans varma kind. Mina ögon, som var fyllda av tårar, granskade hans ansikte. Hade jag någonsin sagt hur vackra ögon han hade ? Jag visste att jag hade sagt att han var vacker, och det var han. Varm, också. Jag lutade mig framåt och suktade efter hans läppar, som troligtvis skulle kunna vara lika varma som honom. Jacob gjorde inget motstånd förrän våra läppar var några millimeter ifrån och nuddade varandra. Han tryckte mig bakåt och nickade.
"Du är kär i mig..", sa han och det lät som om han tyckte att det var negativt. Jag andades ut och nickade.
"Ja, alldeless för mycket.", erkände jag. "Nu vet du att jag älskar dig, åtminstonde.." Jacob skrockade och klev in i pickupen. Jag satte mig brevid och Jacob vände om. Vi var på väg hem igen. Det var nog inte rätt tillfälle att åka på våra cyklar efteråt.

Jag kunde inte sova efter den eftermiddagen. Jag kände bara ångest, ångest och ännu mera ångest. Kunde inte mörkret komma och ta mig härifrån ?

Åren gick och saknaden stärktes och tonades bort på samma gång. Det kommer bli som om jag aldrig existerat, han verkade mena det för två år sedan tillbaka. Jag hade redan hunnit bli tjugo. Edward var fortfarande sjutton år, men det var ingen mening att tänka på honom eller åldern längre. Jag var alltid rädd för att vara äldre än honom. Jag hatade att vara äldre än honom, men just nu så behövde jag inte vara rädd för det. Han skulle ändå inte komma tillbaka. Jag förväntade mig inte det efter dessa två år utan honom. Jag hade Jacob. Jag var också äldre än honom men han åldrades. Han var arton år gammal och jag kunde alltid räkna med honom. Det hade han själv sagt till mig. Sedan Edward hade lämnat mig ensam i skogen umgicks jag med Jacob. Han var som min enda bror för mig och det var han som läkte hålet i bröstet. Ännu idag kan jag känna slaget mot mitt bröst, men inte lika mycket då Edward lämnade mig. Och det var tack vare Jacob. Utan honom skulle jag aldrig klara av livet.

Dagarna gick lika fort som åren och jag bodde fortfarande hos Charlie. Han verkade inte tröttna på mig, men ibland frågade han mig ifall jag har sökt upp några lägenheter. Men det hade jag inte. Jag trivdes hos Charlie väldigt, väldigt mycket, och jag var nöjd över att jag flyttade till Forks. Jag var nöjd över att jag återupptog kontakten med Jacob. Jag tyckte om att umgås med honom och det gjorde Charlie också. Han föredrog Jacob före Edward, men ibland visste jag inte om jag skulle hålla med honom. Edward var fortfarande något för mig, men inte längre någon som jag älskade. Han kunde vara någon bekant för mig. Han var inte längre min.
"Bella ?", hörde jag Charlies mullrande röst från köksbordet. Jag stod vid diskbänken och diskade medan jag såg på honom över axeln.
"Ja, pappa ?" Jag försökte låta uppmärksam som möjligt. Ofta lyckades jag låta uppmärksam då jag sa "pappa" och inte Charlie. Charlie vek ihop sin tidning och la den på köksbordet medan han lämnade bordet.
"Ska du träffa Jacob i dag igen ?", frågade han och gick mot hallen och tog på sig sin polisjacka. Jag vände blicken mot tallriken och sköljde av den innan jag la den på diskstället. Det var den sista tallriken, så jag drog ur proppen och lämnade den i diskburken, som jag själv kallade den. Jag nickade till svars och tog undan tidningen från köksbordet.
"Ja, det ska jag. Vi hade tänkt att göra läxor tillsammans.", sa jag och redan sekunden efter ringde telefonen. Jag gav Charlie en sista blick och skuttade fram till telefonen. Det var Jacob.
"Hej Jacob!", svarade jag med en stor entusiasm. Kanske överdriven, men jag tror att han började vänja sig. Jag var alltid glad när Jacob ringde.
"Hej Bella! Skulle vi ta en tur med motorcyklarna ?", frågade han i luren. Jag blickade snabbt mot Charlie som tog på sig skorna och gick ut. Antagligen var han på väg till jobbet igen. Det var tyst några sekunder innan jag svarade.
"Ja.. ja, det låter bra. Jag sa till Charlie att vi skulle plugga.", sa jag och log försiktigt för mig själv. Jag traskade runt i huset medan jag pratade med Jacob. Jag gick upp på övervåningen, satte mig i vardagsrummet, var inne i mitt rum, jag var överallt. Jag skrattade då och då åt hans skämt som han gav mig och det läkte hjärtat ännu en gång. Jacob var så enkel att prata med. Det var aldrig några pinsamma tystnader, särskilt inte i telefonen. Jag skrattade ännu en gång.
"Jag kommer, Jacob.", sa jag. "Vi ses." Sedan lade jag på luren och tog snabbt på mig min svarta jacka och mina varma kängor innan jag satte mig i min pickup utanför huset. Pickupens motor rullade igång och jag körde mig till La Push. La Push räknade jag som mitt andra hem, där kunde jag känna mig som tryggast om inte Charlie var hemma. Jacobs vänner, som hade egen klan som kallades Wolf Pack, var minst lika bra som Jacob var. De kallade sig själva beskyddare. Därför kanske jag kände mig trygg i La Push ?

Under den här dagen har jag skrivit en liten berättelse. Många vet om Twilight-sagan och många har sett New Moon. Jag har fixat och trixat så att New Moon blir som nästan jag vill ha det! Dock är den inte lika bra som Stephanie Meyer's. Men jag vet inte vad ni tycker, så jag hoppas på att ni kommer tycka om den!

Handling: Jag har ungefär samma handling som New Moon men har twistat det litegrann. Edward kommer inte tillbaka och två år har gått. Bella fortsätter att umgås med Jacob som läker hålet i hennes bröst allt mer varje gång hon umgås med honom. Tiden går och Jacob blir ännu mera förälskad i Bella, och Bella får känslor för sin bästavän. Men bakom denna förälskelse är Bella i fara. Victoria, James f.d partner är ute efter henne och vill mest av allt döda henne. Jacobs klan gör allt för att hålla Bella i säkerhet, men även en annan..